lördag 18 september 2010

Stackars lillan

Igår blev ingenting som jag hade tänkt mig. Hade handlat lite god mat och tänkte bjuda på en romantisk middag men hamnade istället på akuten med Alma - igen. När jag hämtade henne på dagis var hon otröstlig och fröken berättade att ingen hade sett riktigt vad som hade hänt. Vi begav oss i alla fall hemåt och hon skrek hela vägen hem. Jag tänkte att hon kanske var trött och behövde vila en stund så vi lade oss på sängen men hon bara skruvade på sig och fortsatte skrika hysteriskt, vilket inte är likt henne. Tog av henne kläderna och hittade två röd/blå märken på höften och när jag försktigt kände med handen över området samt på magen och ryggen höll ungen på att krevera. Samtidigt blev hon jättetrött och höll på att somna. Jag ringde då sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in på akuten för att kolla upp om hon hade ramlat och skadat några organ och/eller fått hjärnskakning. Efter 3,5 timme på akuten fick vi äntligen åka hem. Hon hade ingen blod i urinen och inga organ verkade vara skadade och läkaren började tycka att blåmärkena mer började likna ett bitmärke. Alma som hade lugnat ner sig något vid den tidpunkten berättade att hon hade blivit biten av K på dagis. Läkaren bad oss vara uppmärksamma några dagar eftersom ett männoskobett kan ge tråkiga infektioner.

Man känner sig så liten som människa när ens barn är sjuk eller skadad. Jag vet inte vad som hände med mig men inne i det tråkiga akutrummet fick jag nog ett "minor breakdown", jag började frysa så att jag skakade och fick ont i hela kroppen, kunde vaken sitta eller stå, jag kände hur febern kom smygande och färgen i ansiktet matchade det gröna lakanet på Almas brits. Antingen så håller jag på att bli sjuk eller så kallas det oro. När vi kom hem var jag jättekänslig och tårarna kom för minsta lilla. När jag så Alma sova sött på sin älskade "puss & kram-kudde" grät jag och när Idol Alice sjöng så underbart grät jag igen... Tyckte att det var lika bra att gå och lägga sig och lägga denna dag bakom sig. Idag känner vi oss lite bättre och längtar efter att få fira gudsonen Axel som fyller 1 år. Coolaste killen ska självklart få häftigaste sparkbilen.




2 kommentarer:

  1. Stackars lilla Alma. Faster skickar massor med kramar. Inte roligt att bli biten. Å en sån sak borde dagis ha lite mera koll på.
    Maria det finns en orsak till att man kan bli så känslig. Det som jag är just nu. Gravid.
    Kram på er

    SvaraRadera
  2. Ha, ha Sandra! Jasså, du tror att jag är gravid? Det är ingenting som finns i våra planer just nu. Örnsköldsvik fixar bara kusiner jämna år som 2008 & 2010. Helsingborg satsar på ojämna år som 2009 & 2011. Jag tror att vi kommer starkt igen år 2012...

    SvaraRadera